Det livedokument som Earth utgör är ironiskt nog bara någorlunda live. Sångerna här är kraftigt överdubbade, med mänskliga och animaliska körer. Här ryms all världens djur, i samklang och disharmoni med musiken, som i ett slags elektrisk och rockstökig Noaks ark.
Märkligt låter det, hårt regisserat och förvånansvärt artificiellt. Men det är också en humoristisk och stundtals trollbindande lek. Att det myckna plakatviftandet får lämna plats för ystra och tämligen riktningslösa dumheter gör paradoxalt nog Neil Youngs aktivism mer engagerande.
Experimenten här formar knappast Earth till Neil Youngs starkaste livealbum, långt ifrån. Men iklädd rollen som ekologisk klimatriddare är det förmodligen artistens bästa försök.
Mark Andersson
Neil Young & Promise of the real – Earth (Warner/Reprise)