Mattias Alkberg rabblar diskbänksnära besvärjelser över patriarkatet, mest för att man får ta de medel som står till buds när samhällets självklara skyddsnät många gånger tycks tjäna dunklare syften.
I tio koncisa berättelser söker artisten betrakta samtiden ur kvinnors ögon. Det blir en grusig utblick över en grym värld, orättvis och våldsam, men när den genomskådas också löjlig och allt annat än rigid i sina strukturer. Den Alkbergska hoppfullheten viskar om hemlighetsfulla medel som kan driva ut tillvarons elaka dumhet, ibland med näven i luften, andra gånger hårt nog knuten i fickan.
Musikaliskt bubblar kitteln inte direkt över av musikaliska infall. Istället lutar albumet sig förhållandevis tryggt mot tonspråket på Åtminstone artificiell intelligens – det handlar om jazzrock, psychrock, postrock, progrock, ja det är inte så förtvivlat noga med prefixen. Desto viktigare att sångerna med råge förmår bära såväl sig själva som tematiken på starka axlar.
Så blir Häxor också en genomarbetad, stundtals spretig men oftast slagkraftig samling kalejdoskopiska sånger om att ta hämnd på årtusenden av övergrepp, om att vara människa utan snopp och om att tvingas veta skillnaden, om att bryta med tvingande band och med själva mänskligheten. Och ibland om att bara sjunga med i och bort ur dårskapen.
Mark Andersson
Mattias Alkberg – Häxor (Teg publishing)
Utvalda spår
Dagen bräcks, All skräck väck, Du sökte en kvinna och fann ett vrak, Sista snabba.
Lyssna också på
John Cale – Fear
Robert Wyatt – Rock bottom
Patti Smith – Easter
