Craig Finn skriver nära asfalten och kontorsrummen, från vardagsrummen med de alltför nedsuttna sofforna, från de små köken och de mentala krypin som krymper och expanderar lite i tandem med livets skeenden.
I need a new war är den avslutande delen i en albumtrilogi som tränger sig in i den urbana vilsenheten. Här bor sånger formulerade i sorgesamma ordalag mot en musikalisk fond som låter orden ta mer plats än instrumenteringen.
Med finurliga liknelser och öga för detaljer skapar Finn omsorgsfullt frammejslade karaktärer som gör sitt bästa för att finna sin plats i vardagen. De misslyckas påfallande ofta, men finner istället hemmahörande och skönhet i såväl det självvalda som påtvingade lätt skeva varandet.
Det är gripande förstås, på viss bekostnad av det musikaliska köttet som faktiskt är tämligen ospännande. Men i diskrepansen mellan ord och ton bor en spänning som ger ytterligare slagkraft till en samling vackra små noveller om ensamhet och längtan.
Mark Andersson
Craig Finn – I need a new war (Partisan/Border)
