Musik: High on Tulsa heat

High on Tulsa heat torde innebära John Morelands slutgiltiga genombrott. Efter att ha tröskat i den hjärtbrustna americanans fåra sedan 2008, finner Moreland först nu den musikaliska beständighet som tidigare verk blott har skvallrat om.

I grund och botten är sångköttet här föga märkvärdigt. Det är nedtonad country- och heartland-rock någonstans i landet mellan sentida John Mellencamp och yngre kollegor som Jason Isbell och Austin Lucas. Balanserande mellan det självömkande intima och det försiktigt ystra vinner Morelands musik bärkraft i ett rikt och väldefinierat musikaliskt kontrastspel.

Moreland bär hjärtat utanpå kroppen, stundtals provocerande svartsynt svingar sig artisten ständigt några ynka meter ovanför avgrunden. Det är en svajig och riskabel lek med bekännelserockens allra ytterligaste lager, inte olik den som Josh T Pearson har en exemplarisk förmåga att frammana, här grovhuggen men också mer melodiskt rättfram än hos kollegan.

High on Tulsa heat reser spruckna vägar, där ljusglimtarna sipprar fram i lätta pustar. Ty i sprickorna ryms en hoppfullhet som infiltrerar det djupblå och tvingar musiken stadigt framåt. Det är en resa väl värd att följa.

Mark Andersson
John Moreland – High on Tulsa heat (Old Omens/Thirty Tigers)