När gitarrmannen tappar gnistan blir han syntare, det är sedan gammalt. Nu tycks också Tim Showalters beprövade kommunikationsvägar vara förbrukade. Nya Miracle focus tar ett jättekliv ner i den elektroniska ormgropen.
Skinnömsningen kommer förstås inte från den allra snävaste kanten. Hos Strand of Oaks har det elektroniska aldrig handlat om kostymering, i stället har det varit en tämligen integrerad del av estetiken, inte alls olik den korsning av Neu! och Bruce Springsteen som har gjort The War On Drugs till ett slags stilbildare för den samtida bredbenta americanan. Att Showalter nu bryter loss en beståndsdel och förädlar den till dominant gör därför Miracle focus till något av en anomali i artistens katalog.
Den nygamla stilistiken till trots låter det mesta hemtamt. Showalter ruckar inte nämnvärt på vare sig låtstrukturer eller återkommande (och stundtals väl enahanda) tematik kring skapandets helande kraft. Det är arenarock för klubbkids och krautgubbar att samlas kring.
I sina bästa stunder (som på 2021 års In heaven och genombrottet Heal) är artisten en rockshaman vars besvärjelser finner närmaste vägen till såväl hjärta som hjärna. Miracle focus har sina stunder, men är måhända något för blodfattig för att generera några riktigt förlösande krumsprång.
Mark Andersson
Strand of Oaks – Miracle focus (Western Vinyl/Border)
Utvalda spår
Communication, Ananda, Party at Monster lake, Future temple.
Lyssna också på
The War On Drugs – Slave ambient
Neil Young – Trans
Neu! – Neu! ’75
